sommarjobb
Jag och Sofie chansade på att åka ned till rösjön och fråga för två veckor sen, men första och även andra gången sa de att de skulle ringa tillbaka. Men jag åkte ned en tredje gång idag och det visade sig att han som ägde stället var i stort behov av personal(och soligt väder). Så jag är nu tillfälligt anställd på rösjö camping, dock så jobbar jag i kiosken, därför kommer jag bara att jobba soliga dagar. Om ni inte har något att göra så kan ni ju komma förbi och roa mig och kirra lite glass :D
Så här kan det ha sett ut en varm sommardag vid rösjön för två år sedan... (förlåt! xD)
Shopping, fika, frukost
I morse skulle min kära mor åka till stan för att uträtta några ärenden, efteråt frågade hon om jag ville följa med och shoppa lite när hon väl skulle vara i stan och vem tackar nej?
Så jag följde glatt och belåtet med henne på ärendet för att senare äta lite frukost på ett mysigt cafe och senare slösa pengar på onödigheter.
Det blev några inköp, mest underkläder eftersom jag håller på att städa min garderob(Sofie tyckte jag var på god väg iaf) och därför ville jag handla in lite nytt för garderobens skull eftersom jag slängde rätt mycket :) tack mami! <3
Barnvaktning och släktträff
Barnvaktning
Släktträff, träffade älskade Örebrokusinerna
Senare på kvällen träffade jag Sofie och Emma.
Vi gjorde iordning lite dip m. morötter och senare gjorde jag och Emma popcorn m. smält choklad.
Sen kan jag väl lägga till att popcornen som vi började att göra inte var så sammarbetsvilliga med min micro, så det började brinna lite, men det löste jag genom att slänga ned påsen i diskhon. så vart allt toppen igen ;)
Vad hände?
Let me tell you something, you may not understand
I will never forget the day you took my hand
You the reason that I'm trying
You the reason that I'm flying
You the reason that I'm trying
You the reason that I'm flying
Do you still love me? Do you still care?
Do you still need me? I want to share my life with you.
Do you remember the memories, my heart was feeling love for you
You never left my side and I never left yours too.
Ge mig lite sommarkänsla tack...
Jag började eftermiddagen/kvällen med att komma hit (till Leon & Nicole som är mina grannar, ska sitta barnvakt) och var på ett toppenglatt humör... Men det var förgäves. För så fort jag kom in innanför dörren så slänger Nicole igen den igen. Gång på gång blir hon skitförbannad när jag kommer. Bara för att det är vuxna med i bilden så passar hon på att stjäla lite uppmärksamhet så länge hon kan. Så hon börjar grina för att hennes kära pappa ska iväg. Men självklart blir hon skitglad så fort han har gått och först då visar hon att hon tycker om mig. Det är bara pinsamt, pappan måste ju nämligen tro att jag är helt hemsk mot barnen. Dock så var hon en riktig mini-bitch när dom skulle äta pizza efter Bolibompa. Nicole säger då att hon vill ha juice, men jag svarar att hon får det sen. Men då blir hon skitförbannad som vanligt när hon inte får som hon vill och lappar till mig, på riktigt! Hon börjar skrika och Leon sitter och skrattar som vanligt. Sen går hon iväg och skriker lite. Så jag passade på att fråga vad han egentligen tycker om henne...
- Hon var inte speciellt glad. sa jag
- Nae, hon blir alltid arg när hon inte får som hon vill.
- Mja, jag tycker lite synd om dig som aldrig får som du vill. Men jag gillar Nicole när hon är glad.
- Det är du ensam om, jag hatar henne, hon är så ful.
Jaja, sen kom hon tillbaka och skrek och då fick jag ett litet damputbrott samtidigt som jag skrattade åt Leons kommentar. Så jag skrek "HÅLL KÄFTEN BAJSUNGE!!". Det är nämligen så att Nicole hatar när man säger bajs, så hon var bara tyst sen blev hon jätteglad sen igen självklart :D
Jag vill bara vara ute och njuta av mitt sommarlov. Men den tiden verkar inte riktigt ha visat sig speciellt mycket hittills.
Jag har inte riktigt haft den där sommarlovskänslan som brukar vara så härlig. Ni vet den där då "man går upp runt tio och tänker sig att idag ska jag åka iväg och bada med massa kompisar och åh va kul det ska bli!". Men grejen är den att jag har inte varit och badat en enda gång and it's killing me. För då känns det som att jag inte gör något alls som har med sommarn att göra utan bara sover bort dagen. Någon som känner igen sig?
Det kanske är svårt att inse att det är sommarlov när vädret är som det är. Men idag var det rätt bra, men det visste jag inte förrän halv två då jag redan hade sovit bort hela dagen. Det är precis det här jag menar...
BB Blommor och Barnvakt
Det lät ju inge vidare när hon sa det, men som en trogen slav följde jag med och det visade sig vara ganska kul. I alla fall att gå och snylta jordgubbar från alla jordgubbsplantor.
Vi köpte vita vinbär, krusbär, hallon, jordgubbar och smultron som vi ska plantera längs vår tomtgräns, asintressant alltså :D
Ne, sen åkte vi och köpte salladsmacka, mums! Nu har jag lite bråttom faktiskt, för jag ska passa barn halv så jag måste skynda mig. Kommer antagligen ta med min kära bärbara dator dit och vara där hela kvällen. Så var gärna inne och roa mig. [email protected], vore verkligen gulligt. Det positiva i det hela är ju att jag får bra betalt. Barnen sover och jag får typ 500-800 kr har jag har räknat ut, om visste nämligen inte hur länge dom skulle vara borta. Men fett lättförtjänta pengar för att sitta vid datan och kanske kolla till barnen ibland ;)
Jaja, vi hörs chaao <3
Nationella
Jag kände att någon tog tag i min arm, det var Elin, den nya tjejen. Hon sa:
"Titta Alex, den där killen där borta tittar på dig hela tiden och han har gjort det i flera veckor nu, sen jag kom hit."
Jag såg åt hans håll och såg den där långa muskulösa killen med halvbrunt hår och helt underbart grönbruna ögon. Jag tänkte på hur det var när det var han och jag.
Hur det var när han brukade se rakt in i mina ögon och jag in i hans. Det brukade vara som att han såg mig rakt in i själen.
Elin visste inte att han och jag hade varit som en.
Jag vände bort blicken när jag såg att han tittade ledsamt på mig.
Varför tittar han så ledsamt på mig när det var han som gjorde slut? Tänkte jag.
Det var han som lämnade mig för Johanna.
Jag älskar honom, det är allt jag vet för tillfället.
"När hela hans kropp och själ blir allt som cirkulerar i ditt huvud och blir hela din värld, då vet du hur du ska hålla dig i livet." Viskade jag för mig själv.
"Vad sa du?" Frågade Elin.
"Nej inget..." svarade jag.
Jag tittade åt hans håll igen. Han hade redan gått in i deras klassrum.
Det enda jag kunde tänka på hela dagen var honom, bara på honom.
Inte ens när min bästa vän Bella frågade mig vafan det var med mig svarade jag.
Var jag olyckligt kär? Jag menar, han kan ju inte direkt gilla mig igen. Eller?
"Alex, Alex!" Hörde jag.
Det var Bella.
"Ska du med på Lukas fest ikväll eller?"
Då slog det mig. Han skulle säkert på Lukas fest!
"Klart jag ska." Svarade jag.
Ikväll skulle allt lösa sig hoppades jag.
När jag och Bella kom till Lukas så var det jättemånga där, men inte han.
Var kunde han vara?
Där! Han stod i Lukas fullsmockade hall som var fylld med skor och jackor.
"Helvete" tänkte jag. Johanna var här, tänk om han vill vara med henne.
Senare på kvällen när många hade druckit alkohol, även jag så såg jag att Johanna satt i hans knä.
"Helvete" utbrast jag men tystade mig hastigt. Ingen hörde, tur.
Jag hämtade min och Bellas martiniflaska, den var fylld till hälften. Jag halsade hela hastigt och kände hur det blev alldeles varmt inombords. En kvart senare frågade jag mig själv, varför gjorde jag detta? Jag vet ju vad som händer om jag ens dricker lite alkohol.
Jag började se suddigt. Hela världen snurrade.
Så såg jag en lång kille med svart mössa. Det var han. Han kom fram till mig och jag blev alldeles varm i kroppen. Vi hade inte pratat med varandra sen han gjorde slut.
Jag hade sedan dess bara målat bilder i mina tankar av oss tillsammans. Men nu stod han framför mig.
Jag hade aldrig känt sådan lycka som jag kände med honom och nu kom han fram till mig.
"Hur är det egentligen?" Frågade han. Du ser lite borta ut. Tillade han.
Bilden av honom blev allt suddigare och suddigare.
Hans röst tystnade i mina öron. Jag föll till marken med en duns.
Paniken steg inom honom och han kastade sig ned på golvet. Han skulle precis ropa på hjälp, men jag vaknade.
Jag låg i hans famn och allt jag fick fram var "NEJ, förlåt!".
"Det är okej, det är okej." Sa han.
Jag försökte resa på mig, men han hindrade mig och sa:
"Ligg du kvar gumman, allt kommer att bli bra om du ligger kvar och bara tar det lugnt."
Allt var plötsligt perfekt. Jag låg i min älskades famn och tystnaden hade aldrig varit så stilla men ändå så underbar.
Han började nynna på vår låt. Han var ingen sångfantast men aldrig hade det låtit bättre.
Det kan ha varit för att jag kände hur alkoholen rusade genom hela kroppen.
Den låten som vi båda älskade och den som vi lyssnade på konstant för ett år sen.
Han kom ihåg, han kanske bryr sig ändå trots allt.
" I love you, I love you, I love you, Baby I love you, you are my life. The happiest moments woren't complete if you weren't by my side".
En lite tjejig låt men ändå så påminde den, redan för ett år sen om oss, om honom och mig.
Han kom ihåg och jag var som förtrollad och när allt var som bäst kom hon och förstörde.
Johanna kom, hon tog honom i handen och sa "kom nu".
Han följde med henne och lämnade mig helt ensam och övergiven kvar på golvet.
"Fan" tänkte jag. Hon ska alltid förstöra, alltid.
När jag reste på mig och gick mot Lukas kök såg jag att han och Johanna satt i Lukas soffa och kysstes.
"Helvete" utbrast jag. Den här gången hörde hela huset mig.
Men ingen brydde sig. Bella kom fram till mig och frågade vad som var på tok.
Det enda jag svarade var "jävla skit".
Jag såg åt hans håll en sista gång och han tittade bara på mig. Han dumstirrade bara.
Jag gick igenom den långa trånga och nu ännu mer fullsmockade hallen.
Jag struntade i alla skor som var i vägen. Jag fick syn på Johannas nya, glansiga och högklackade skor. Jag slängde en sko i väggen och stampade sönder den andra, klacken gick av och nu va de nya glansiga högklackade skorna förstörda. Men "rätt åt henne" tänkte jag.
Jag tog på mig min skinnjacka och slängde halsduken slarvigt runt halsen.
Jag slängde igen dörren och skrek "dra åt helvete".
Jag visste att det var fel att åka moped när man har druckit alkohol. Men vredet inom mig tog över mitt vanligtvis kloka tänkande.
Jag satte mig på moppen, men vad jag inte visste var att han var tätt efter. Han hade sprungit efter mig. Han försökte hindra mig från att göra mitt livs största misstag. Vanligtvis var han en mycket atletisk kille men han kände hur mjölksyran var på väg att ta över i benen efter en stunds springande efter mig. Jag gjorde en sväng och jag såg fortfarande inte honom. Han tänkte inte ge upp, han fortsatte att springa och gav allt, han ville inte förlora mig. Men tillslut blev det alldeles för tungt och hans ben vek sig och han föll till marken. Han tittade upp och såg att jag var på väg rakt in i ett tegelhus.
Med gråten i halsen skrek han "NEJ!".
Jag hade krashat i ett grått tegelhus och nu samlade han sina sista krafter för att rädda mig från en otäck död. Han sprang fram till mig och slet av mig hjälmen som jag hade satt på mig tidigare, men inte ens den hade räddat mig. Blodet rann ned från pannan och en tår föll ned från hans kind.
"Varför?" utbrast han. "VARFÖR!?"
"När hela hans kropp och själ blir allt som cirkulerar i ditt huvud och blir hela din värld, då vet du hur du ska hålla dig i livet" viskade jag.
"Men jag är här, jag har försökt att prata med dig i flera veckor. Men allt du gjort är vända bort blicken. Varför gjorde du detta?".
"Det kändes fel när du var med Johanna hela tiden" sa jag med en svag röst. "Hon var allt du brydde dig om".
"Fan också, allt är mitt fel. Tror du verkligen att jag bryr mig om henne? Det är dig jag älskar, så jävla mycket! Min värld cirkulerar kring dig. Du är den enda jag vill ha".
Jag såg honom i ögonen och kände hur hjärtat bultade snabbare. Jag grät inte, för jag var lycklig, mer än någonsin.
"Våga inte lämna mig, våga inte!"
"Jag trodde att livet handlade om att göra rätt eller fel. Jag gjorde rätt att komma hit idag, jag ångrar ingenting. För nu vet jag det enda jag behöver veta för att min själ ska gå vidare. Även om jag inte klarar det, så vet du nu att du är den enda jag någonsin älskat".
"Alex, Alex!" Utbrast han.
"Jag är här. Jag kommer aldrig att lämna dig. Andreas?"
"Ja! Jag är här, jag finns här! Vad är det?" sa han medan tårarna rann längs kinderna.
Jag tog mina sista andetag och sa:
"Jag älskar dig."
Jag hade offrat mitt liv för att få reda på att den jag verkligen älskar älskar mig, och det kommer han alltid att göra. Jag kommer alltid att finnas inom honom, det vet jag.
Jag såg ned på den vackraste begravning jag någonsin sett.
300 människor var där, bara för att sörja mig. En tår föll ned från min kind, men den var bara fylld av glädje. Det var en grå dag, en alldeles äkta sörjedag. Men när Mamma skulle hålla tal om hur mycket hon saknar mig och hur mycket hon älskade mig. Så sken hela rummet upp, en solstråle lyste upp hela kyrkan. Det var min tår.
Andreas satt längst fram på första raden, han fick solen i ögonen och gjorde allt för att inte vika undan blicken. Han visste att det var jag. Han gick fram till min kista och la en vit ros på mitt bröst. Han sa:
"I flera veckor försökte jag få kontakt med dig igen, men allt du gjorde var att vända bort blicken. Jag ska aldrig vända bort blicken från dig, när solen lyser som starkast på mig, då vet jag att det är du. Jag ska inte sörja, för jag visste att detta skulle ske. Jag visste att gud någon gång skulle ta tillbaka sin allra finaste ängel, du. Jag älskar dig."
Jag ser nu att det var jäkligt mkt som blev fel under inklistringen, men ta det som det är och det är ändå inte orginalet, bara handlingen och historien på halft ren svenska, men det är alla situationstecken som inte vill bli tecken men skitsamma :)
Avundsjuk? Ja!
Den här kära sötungen åker till Malta inatt och fan va avundsjuk jag är.
Visserligen ska jag ner till huset i Spanien i sommar, men hon åker på språkresa m. kompisar.
att se va dom kommer ha för sig, höhö!
Hoppas att du får världens bästa resa gulle, jag saknar dig inte för mkt här hemma, bara en smula :) <3
Grönan idag. Överskattat eller inte?
Idag var det tänkt att jag, Sofie, Emma, Jakke och Phille skulle gå på Gröna Lund, men det slutade bara med flickorna, alltså jag, Sofie och Emma (smygbögarna är trots allt pojkar :) ett litet internskämt kanske, men skitsamma).
Med ett strålande humör och ett strålande väder kunde dagen inte bli bättre utan killarna. Vi mötte i alla fall Emma vid Stadion och hon var lika glad som vi över vädret verkade det som.
Väl på grönan vid öppningsdags köpte vi åkband, gick in och åkte på.
Jag kände hur frukosten bara ville komma upp igen redan efter Extreme och Kvasten. Men hursomhelst fortsatte vi att åka.
Mitt spelberoende har kanske tagit över mitt vanligtvis kloka tänkande(oftast), fast jag litade kanske bara på min extrema tur ;)
förra gången vann jag ju 6 kg choklad men idag vann jag absolut INGENTING. Jaja, jag har väl haft min tur för i år, Emma hade ju lite tur iförsig, hon vann nämligen 2 kg twix/mars-delight. Men tro mig, skenet kan bedra, det såg nämligen inte speciellt mycket ut när man väl öppnade kartongen.
Vi träffade även en gammal barndomskompis till mig, Erik Fischerström, trevlans trevlans.
Senare när vi inte orkade åka mer så åkte vi hem och nu sitter jag här i väntan på att mina nudlar ska koka klart så jag kan börja förtära dom tillsammans med mina kära fiskbullar i dillsås.
1. På allra första bilden sitter Emma som precis hade förtärt en pizzaslice och Sofie :)
2. Emma och hennes älskade Mars
3 & 4. Sofie's pose återkommer på många bilder? men gullig är hon iaf :)
Jaja, tack för en underbart tjejig dag Emma & Sofie! <3
lite pics från gårkvällen
Jag tyckte att det såg så tomt ut på bloggsidan, därav så många inlägg på så kort tid.
1. Sofie och Emma langar poser av olika slag
2. Emma hade gjort världens godaste paj m. jordgubbar på
3. Cammi steker sina vego-biffar som var sjukt goda
4. Sofie diggar morötter m. dip
5. Jag var på Grönan på midsommar där jag vann 6 kg choklad, så jag tog med lite ;)
25/6 2008
Eftersom jag själv gillar korta inlägg med mycket bilder så är det ju en självklarhet att jag själv kommer att lägga in bilder senare, men har dock inte laddat in gårdagens på datan så det kommer senare :)
Idag vaknade jag upp i Emmas nya hus i Vallentuna, visst saknar vi dig i gamla Kärrdal, men huset var mysigt så vi förstår dig gulle ;)
Efter gårdagens långa diskussioner och intressanta pratstunder insåg jag verkligen hur trygg jag är med er, tack tjejer!
Jag och Sofie skulle i alla fall åka med buss/roslagsbana hem till kära Kärrdal och vi trodde att vi skulle missa tåget, men det gjorde vi inte. Bara det att klant-Alex hade tappat sin mobil någonstans så vi var tvungna att gå tillbaka och leta. Jag hittade den efter ett litet panikanfall. Dock så var det inte mindre klantigt av oss senare när vi skulle gå på nästa tåg. Utan vi trodde att det skulle gå åt motsatt håll ifrån vart vi skulle men icke, så vi fick vänta på ytterligare ett tåg. Väl i Danderyd så var det skönt att vara i bekanta områden.
Jag åkte hem och lagade min berömda köttfärsås med ris och majs (låter äckligt, men i själva verket är det asgott) och det blev lika lyckat som vanligt. Sen en timme senare sitter jag här och skriver i bloggen och märker hur skönt det är att skriva av sig. Emma är nog anledningen till detta inlägg, eftersom hon nämnde igår att det var kul och nu vet jag inte ens varför jag slutade.
Skitsamma, nu ska jag duscha :) chao
I'm back!
Hej igen!
Det är ungefär åtta månader sen jag skrev sist och mycket har hänt på vägen, både bra och dåliga saker.
Men jag tycker att det förflutna får bli onämnt i det här inlägget i alla fall.
Men jag kan berätta att min kontakt med Sofie och Emma blev bra igen och det var bland det bästa som hände mig.
De fick mig att uppskatta allt i livet ur ett annorlunda perspektiv. Dock så förlorade jag några vänner på vägen under dessa åtta månader, det jag gjorde är inget jag vill ha ogjort men jag skulle göra allt för att få tillbaka allt igen.
Men allt i livet måste man förtjäna och jag vet inte om jag har gjort mig förtjänt av det just nu iaf.
Men den tiden kommer även för mig.
Somsagt så tänker jag inte nämna mer om det som hänt utan tänker börja skriva igen.
Inte för dig, inte för någon annan, utan för min skull!
Allt jag skriver här är för att jag ska inse vad jag gjort i sommar när jag ser tillbaka och läser i höst.
En blogg kan få en att inse saker man inte hade insett annars, såsom att man faktiskt gjorde saker och inte slösade bort hela sommaren som jag trodde förra året. Jag trodde att jag bara hade sovit bort lovet, men i själva verket hade jag gjort en massa saker.
I'm not a big fan of långa inlägg, därför kommer jag antagligen göra långa historier korta, det förblir bäst så.
Folk som känner mig vet att jag är sjuk och helt crazy, men de som inte gör det som läser kommer väl märka det, men vänj er! I'm not changing for anyone.
Välkommen då.. höhö
